Bandygrytan Sandvik

Sandvik - bandybana
Här spelade Lidköpings äldsta bandylag sina matcher på 1950-, 1960 och 1970-talen.
Ordet bandygryta kommer ifrån när det på 40- och 50-talen anlades naturbanor. Det gjordes genom att man i anslutning till större sjöar, eller mindre vattensamlingar, samt andra vattensjuka områden grävde fram eller dämde upp ”grytliknande” bandybanor. I trakten har det funnits många bandygrytor och ännu finns det faktiskt några kvar.

De första åren spelade man sina hemmamatcher här ute på Vänerns sjöis. 1957 byggde man en egen isbana, bandygrytan, som än idag finns kvar. På styrelsemötet den 29 november 1956 godkändes ett 50-årigt arrendekontrakt framtaget av Lantmätare S.O. Smedegård. BK Wiking arrenderar än idag grytan som så sent som för ett par år sedan kunde beträdas av skridskoåkare.

Bandyverksamheten flyttades så småningom till den konstfrusna Lidköpings Isstadion som öppnades den 1 november 1964. Från och med säsongen 64/65 har A-laget spelat nästan alla matcher inne i Lidköping på isstadion och sedermera i Arenan.

Sandvik - Festplats

Då klubben firade sin tioåriga tillvaro i januari 1944 började en ny epok i BK Wikings historia, nämligen egen programverksamhet. Det var Olle "i boa" Carlsson med kompanjoner som svarade för ett kabaréprogram, detta ledde till fortsättning med s k aftonunderhållningar i Rackeby folkskola, där det ibland pressades in över 200 åskådare.

Det var ur denna programverksamhet tanken på hembygdsfesterna, som började 1948. Under de första åren utgjorde klubbens egna amatörer ett uppskattat inslag i festprogrammet. Kraven på bra underhållning ökade med åren och Wiking var tidig med att satsa på bra och varierad underhållning. En hel del av dåtidens kändisar har gästat Sandvik som t ex Mariann Kock, Jan Lindblad, Gunde Johansson och Cacka Israelsson.

Västgöta-Bengtsson och Lars Madsén hör till dem som lockat mycket folk till Wikings fester. Publikrekordet sattes sommaren 1966 då över 1200 personer besökte Sandvik för att se Anna-Lena Lövgren uppträda.

Festen 1968 blev den sista i raden av 22 hembygdsfester vid Sandvik. Höjda artistarvoden och svåra parkeringsförhållanden var bidragande orsaker till att fetsverksamheten lades ned.